26 - update

Eller så får man ett sms från en gammal kollega som frågar om jag har tid för en fika, vilket lämnar mina tidigare planer ganska orörda. Får se om jag hinner snygga till lägenheten lite innan sambon kommer hem i alla fall :)

26 - det ljusnar

Senaste månaden har varit lite av en avgrund, jag har kämpat hårt för att det jag jobbat upp inte skall försvinna ner i ett svart oändligt gap. Det verkar dock som att den administrativa delen av min resa börjar reda upp sig, faktiskt i princip är helt slutförd. Det finns dock tre små steg kvar. Eller ja, ett av dom är ett enormt steg rent innehållsmässigt, dock ett litet steg rent utförandemässigt - lite som en månlandning.

Fredag. Det är lite att man har en press på sig, eller jag i alla fall, att fredagar skall bli något... meningsfullt. Man kan inte slänga bort en fredag sådär. De skall ha ett värdefullt innehåll, trivsamt och engagerande. Så det är väl dags att jag sätter igång med att skapa denna veckas fredag då. I was thinking, vi börjar med lite städning, följer upp det med en dusch och därefter kan vi kanske avsluta eftermiddagen med en promenad eller kanske cykeltur för att vid femtiden så smått övergå till kvällsbestyren. För man är väl ingen riktig svensk om man inte har fredagsmys? Eller?

18 - portvin

Så mycket man vill, så mycket som brinner inom en. Hopp, framtidstro, vilja och drivkraft. Jag önskar folk kunde se och förstå hur mycket jag vill, hur mycket som driver mig och hur engagerad, motiverad och intresserad jag är.

Ibland.

Det är mitt grundtillstånd. I nuläget tyvärr inte alltid mitt övervägande sinnestillstånd.

27 - nätter

Min laptop är omringad av tyger. Datorn slåss om sin plats med leopardtyg och en sönderklippt svart tröja. En sliten fönsterlampa är den enda ljuskällan utöver det kalla ljuset skärmen ger ifrån sig och tillåter min spegelbild i fönstret att blicka tillbaka på mig. Vilken lång och krokig väg som lett mig fram till just den här stunden.

Jag är, och har alltid varit, av den åsikten att allt jag gjort i mitt liv och allt jag upplevt är byggstenar till den jag är idag. Varje händelse, må den vara positiv eller negativ har sin egen betydelse i skapandet av mig som individ. Att ha en sådan syn på livet lämnar ganska liten plats för ånger, vilket jag tror många känner är en befrielse. Givetvis finns det händelser jag hade velat skulle utspela sig på ett annat sätt och det är självklart att det finns saker jag kanske gjort eller sagt som jag till viss del ångrar.

De flesta skulle dock hålla med mig om att det finns ytterst lite nytta i att dvälla i det förgångna. (on a sidenote, borde inte ordet dvälla införas i svenskan? Jag tänker göra ett ställningstagande i detta och låta ordet stå kvar!) Hursom, jag har givetvis tagit in erfarenheterna, analyserat dem, dragit lärdom av dem och behåller dem för framtida situationer. Det betyder dock inte att jag ältar dåliga beslut om och om med önskan att jag skulle agerat annorlunda.

Vidare anser jag att det finns en tydlig skillnad på längtan och saknad. Jag har varit, eller är, ganska skonad från saknad. Jag kan se tillbaka på minnen med kärlek och värme men den intensiva känslan av saknad som får det att göra lite ont inom en uteblir till större del. Längtan låter jag dock uppta mer plats. Längtan är en drivande kraft, något som för dig framåt. En positiv känsla av något som komma skall. Ett klassiskt exempel i mitt liv är Göteborg. Jag saknar inte Göteborg, däremot kan jag känna en längtan efter att en vacker dag få återvända hit och åter igen få kalla denna sköna plats för mitt hem.

26 - morgon

Väckt av felringning, yes

26 - minnesbank

Tröttheten tar över och ögonen svider, men jag måste få mig en dos av musik innan jag somnar inatt. Spotify, mobil och hörlurar i systers gamla säng i rummet jag en gång delade med henne, som numera tjänar som syrum åt mor.

I 18 år var detta det enda hem jag kände till. Jag kan varenda vinkel, jag vet exakt vilka träplankor som inte knakar och vilka trappsteg som kan få de döda att vända sig i sina gravar. Ett hus så fullt med minnen kan aldrig upphöra att vara ens hem, oavsett vart skatteverket skickar dina papper.

Minnen... det har jag gott om. Jag ser de som mappar, sorterade, kategoriserade och arkiverade i mitt huvud, lättåtkomliga och tydliga. Ibland väljer jag en mapp på måfå, plockar fram den och dammar av den, och med en varsam hand viker jag ut minnet. Rör vid det med tanken, låter minnet fladdra förbi insidan av mina ögonlock och sudda ut min befintliga värld. Mjukt stryker jag över minnet med mitt medvetande och låter detaljerna skölja över mig, och lika försiktigt som jag tagit fram det, lika försiktigt sätter jag tillbaka minnet på sin plats igen.

22 - bevingad

Visst kan man se ljuset i tunneln?

jag gillar vinter, gillar snö och trivs

ganska bra med mörkret,

men visst är det något med sommaren

ett liv som väcks inom en, som ligger

i dvala genom våra nordliga kalla vintrar