26 - minnesbank

Tröttheten tar över och ögonen svider, men jag måste få mig en dos av musik innan jag somnar inatt. Spotify, mobil och hörlurar i systers gamla säng i rummet jag en gång delade med henne, som numera tjänar som syrum åt mor.

I 18 år var detta det enda hem jag kände till. Jag kan varenda vinkel, jag vet exakt vilka träplankor som inte knakar och vilka trappsteg som kan få de döda att vända sig i sina gravar. Ett hus så fullt med minnen kan aldrig upphöra att vara ens hem, oavsett vart skatteverket skickar dina papper.

Minnen... det har jag gott om. Jag ser de som mappar, sorterade, kategoriserade och arkiverade i mitt huvud, lättåtkomliga och tydliga. Ibland väljer jag en mapp på måfå, plockar fram den och dammar av den, och med en varsam hand viker jag ut minnet. Rör vid det med tanken, låter minnet fladdra förbi insidan av mina ögonlock och sudda ut min befintliga värld. Mjukt stryker jag över minnet med mitt medvetande och låter detaljerna skölja över mig, och lika försiktigt som jag tagit fram det, lika försiktigt sätter jag tillbaka minnet på sin plats igen.